Ekvatorialguinea

Översikt

Huvudstad: Ciudad de la Paz (2 000 invånare)
Befolkning: 1 938 431 (uppskattning 2025)
Religioner: Nominellt kristen och övervägande romersk-katolsk, protestantisk
Språk: Spanska, andra (inklusive Fang, Bubi, portugisiska, franska)
Tidszon: UTC+1
Körsida: Höger
Landsnummer: +240
Eluttag: Typ C och Typ E

Pengar

Den lokala valutan i Ekvatorialguinea är Coopération Financiere en Afrique centralfranc (XAF). Per den 30 juni 2026 motsvarar 100 XAF 0,17 USD.

Valutaväxling kan göras på banker och växlingskontor.

Resenärer bör vara beredda att använda kontanter för att betala. Ekonomin fungerar generellt endast på kontantbasis. Kreditkort accepteras sällan. Bankomater finns endast tillgängliga i stads- och/eller turistområden.

Bankens öppettider: 0800-1200 måndag till lördag.

Dricks förväntas inte på de flesta restauranger och hotell förutom på ställen som besöks av utlandsboende. Guider och privatchaufförer uppskattar också en dricks på cirka 10 %.

Elektricitet

Strömförsörjningen i Ekvatorialguinea är pålitlig. Elektriciteten går på 220V vid 50Hz med pluggtyp(er) C och E.

Pass

De flesta resenärer behöver ett pass för att resa in i Ekvatorialguinea. Passet måste vara giltigt i minst sex månader efter ankomstdatumet och ha en tom sida.

Medborgare i Kamerun, Centralafrikanska republiken, Kongo-Brazzaville, Tchad och Gabon kan resa in i Ekvatorialguinea med giltigt ID i upp till 90 dagar.

Visum

Visumfri inresa är tillgänglig för vissa resenärer som kvalificerar sig baserat på nationalitet och resans syfte. Ett system med visum vid ankomst finns för utvalda resenärer, men beror ofta på nationalitet, resans syfte och ankomsthamn. Alla andra resenärer måste skaffa visum från närmaste ambassad eller konsulat eller ansöka online (e-visum) före resan.

Kraven för inresevisum varierar beroende på nationalitet, resans syfte och andra faktorer. Enskilda resenärer är ansvariga för att säkerställa att de uppfyller alla visumkrav, vilket bör bekräftas med myndigheterna på destinationen före resan.

Visumfria resor

Visumfritt resande till Ekvatorialguinea för CEMAC-länder : Medborgare i länder i Centralafrikanska ekonomiska och monetära gemenskapen (CEMAC) kan resa in i Ekvatorialguinea visumfritt i upp till 90 dagar.

e-visum

E-visum : Utländska medborgare måste inneha ett e-visum för att få resa in i Ekvatorialguinea för turiständamål. Myndigheterna har inte specificerat den maximala vistelsetiden.

Visum vid ankomst

Visum vid ankomst : Medborgare i Förenade Arabemiraten kan få visum vid ankomst för att resa in i Ekvatorialguinea i upp till 90 dagar.

Lokala resor

Översikt

Landets vägar är till största delen oasfalterade, och vårdslös körning är vanligt förekommande i hela landet. Under perioder med kraftigt regn är det bäst att undvika resor med fordon. Det har länge funnits oro över landets flygsäkerhet, och kollektivtrafiken är generellt sett av dålig kvalitet.

Resesäkerhet

Flygresor

Ekvatorialguineas viktigaste internationella flygplatser är Malabos internationella flygplats (SSG/FGSL) och Bata 's Bata internationella flygplats (BSG/FGBT) . Dessa flygplatser fungerar som mellanlandningsplatser för internationella och inrikesflyg. Stora flygbolag flyger till och från Ekvatorialguinea och förbinder det med olika destinationer i Afrika och bortom. Malabo flygplats , även kallad Saint Isabel flygplats , ligger cirka sju kilometer från Malabos centrum på Biokoön .

Bata flygplats ligger cirka sex kilometer från Batas centrum på fastlandet. Båda flygplatserna har grundläggande faciliteter, inklusive biluthyrning. Landets största flygbolag är CEIBA Intercontinental, som driver nationella och internationella flygningar från Malabo International Airport . Kommersiella flygresor till och från Ekvatorialguinea kan vara svåra. Det rekommenderas starkt att använda välrenommerade internationella flygbolag för resor till Ekvatorialguinea, på grund av de dåliga säkerhetsresultaten för lokala och regionala flygbolag.

Ön Bioko och fastlandet är sammankopplade av flera små lokala flygbolag som erbjuder dagliga avgångar. Tidtabeller kan ändras eller ställas in utan föregående meddelande; flyg är ofta överbokade och bokningar garanterar inte alltid platser. Det finns ett antal säkerhetsproblem gällande dåligt underhållsarbete på inrikesflyg, samt att underhållsprocedurer inte alltid följs korrekt. Att chartra ett privatflygplan är vanligtvis det säkraste alternativet i detta avseende, istället för att använda det lokala flygbolaget.

Alla flygbolag som är certifierade av Ekvatorialguineas tillsynsmyndigheter, nämligen Ceiba Intercontinental och Cronos Airlines, är förbjudna att bedriva flygningar till Europa på grund av bristande överensstämmelse med de nödvändiga tekniska elementen och kraven som föreskrivs i tillämpliga internationella säkerhetsstandarder.

Gränser och inträde

Hälsoåtgärder : Myndigheterna har meddelat att resenärer som anländer från Demokratiska republiken Kongo (DRC) och Uganda måste sitta i karantän vid ankomst för att förhindra att ebolaviruset sprids. Andra övervakningsåtgärder, såsom värmescreening, finns på plats för dessa resenärer vid landets inresepunkter tills vidare.

Identifiering

De flesta resenärer behöver ett pass för att resa in i Ekvatorialguinea. Passet måste vara giltigt i minst sex månader efter ankomstdatumet och ha en tom sida.
Resenärer med pass där könet är angivet som "neutralt" kan nekas inresa. Kontakta närmaste ambassad, högkommission eller konsulat för att bekräfta om inresa är tillåten med pass där könet är angivet som "neutralt". Landets lagar gällande HBTQ-personer är konservativa och den övergripande sociala acceptansen är låg. Lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera resenärer i Ekvatorialguinea kan möta juridiska och sociala svårigheter.

Vägresor

Trafiken rör sig till höger i Ekvatorialguinea. Hastighetsgränsen är 40–50 km/h i stadsområden och 80–100 km/h på motorvägar. Den lagliga gränsen för att köra under påverkan av alkohol är 0,8 milligram alkohol per milliliter blod. Ekvatorialguinea har ett nätverk av asfalterade och oasfalterade vägar, men infrastrukturens kvalitet och skick kan variera. Större städer och samhällen är i allmänhet förbundna med asfalterade vägar, men landsbygdsområden kan ha mindre utvecklade vägnät. Det är viktigt att notera att vissa vägar kan vara dåligt underhållna, sakna ordentlig skyltning eller belysning och kan ha begränsad eller ingen tillgång till räddningstjänster. Försiktighet bör iakttas vid körning, särskilt på natten eller vid dåligt väder. Det är svårt att resa utanför städerna Malabo , Biokoön och Bata , på fastlandets västkust. På Biokoön är norra delen i allmänhet bättre täckt med asfalterade vägar. Under regnperioden (april till november) är många vägar endast framkomliga med fyrhjulsdrivna fordon (4x4). Besökare utanför Malabo och Bata bör förvänta sig att stöta på enstaka militära vägspärrar.

Tågresor

Ekvatorialguinea har inget fungerande järnvägssystem för personresor.

Kollektivtrafik

Färjor och båtar: Färjetrafiken mellan fastlandet och öarna Bioko och Annobón är opålitlig och oregelbunden. Det rekommenderas att välja välrenommerade färjerederier, fråga om säkerhetsåtgärder och utrustning ombord och följa alla riktlinjer eller instruktioner från färjepersonalen.

Taxi: Taxi är det vanligaste kollektivtrafikmedlet i stadsområden, inklusive Bata och Malabo . Taxiförare är kända för att höja priserna för utländska turister. Förhandla artigt om biljettpriset innan du påbörjar resan. Samåkningstjänster som Buga är gångbara alternativ för att undvika att betala för mycket, eftersom de har en fast biljettpris.

Minibussar: Minibussar eller guaguas är billiga, informella delade minibussar som kör längs fasta rutter och avgår när de är fulla, främst används av lokalbefolkningen i städer som Malabo och Bata . De är ofta trånga, långsamma och oförutsägbara.