Mongoliet

Översikt

Huvudstad: Ulaanbaatar (1,673 miljoner invånare)
Befolkning: 3 517 100 (uppskattning 2025)
Religioner: Buddhist 53%, muslim 3%, shamanist 2,9%, kristen 2,2%
Språk: mongoliska, turkiska, ryska
Tidszon: UTC+8; sommartid: +1 timme, börjar sista lördagen i mars; slutar sista lördagen i september; observera: Mongoliet har två tidszoner - Ulaanbaatar-tid (8 timmar före UTC) och Hovd-tid (7 timmar före UTC)
Körsida: Höger
Landsnummer: +976
Eluttag: Typ C och Typ E

Pengar

Den lokala valutan i Mongoliet är Togrog/tugriks (MNT). Från och med den 11 november 2025 motsvarar 100 MNT 0,03 USD. Utöver den lokala valutan kan USD accepteras som betalning på vissa platser.

Valutaväxling kan göras på banker och hotell.

Resenärer bör vara beredda att använda kredit- eller betalkort i stadsområden och kontanter på landsbygden. Kreditkort accepteras i vissa anläggningar, men kontanter är fortfarande den föredragna betalningsmetoden. Kreditkort accepteras endast i exklusiva områden och/eller turistområden. Bankomater finns endast tillgängliga i stads- och/eller turistområden.

USD kan användas som betalning i Ulaanbaatar, utanför Ulaanbaatar är den accepterade valutan endast Tughrik

Det är brukligt att ge 10 % dricks på restauranger. Det är vedertagen praxis att ge guider och förare 10–20 USD i dricks per person och dag.

Elektricitet

Strömförsörjningen i Mongoliet är mindre än tillförlitlig. El fungerar på 220V vid 50Hz med pluggtyp(er) C och E. Ulaanbaatar har tillförlitlig elektricitet men det kan fortfarande förekomma enstaka strömavbrott, i det inre är elförsörjningen mer osäker och detta bör övervägas.

Pass

De flesta resenärer kommer att behöva ett pass för att komma in i Mongoliet. Passet måste vara giltigt i minst sex månader efter ankomstdatum och ha en tom sida.

Visum

Visumfri inresa är tillgänglig för vissa resenärer som kvalificerar sig baserat på nationalitet och resans syfte. Alla andra resenärer måste skaffa visum från närmaste ambassad eller konsulat eller ansöka online (e-visum) före resan.

Kraven för inresevisum varierar beroende på nationalitet, resans syfte och andra faktorer. Enskilda resenärer är ansvariga för att säkerställa att de uppfyller alla visumkrav, vilket bör bekräftas med myndigheterna på destinationen före resan.

Visumfria resor

Visumfri inresa i upp till 14 dagar : Alla innehavare av Hongkongpass är berättigade till visumfri inresa i upp till 14 dagars vistelse.

Visumfri inresa i upp till 21 dagar : Alla innehavare av filippinskt pass är berättigade till visumfri inresa i upp till 21 dagars vistelse.

Visumfri inresa i upp till 30 dagar : Utländska medborgare från utvalda länder får resa in i Mongoliet visumfritt i upp till 30 dagar.

Visumfri inresa i upp till 90 dagar : Utländska medborgare från utvalda länder får resa in i Mongoliet i upp till 90 dagar.

e-visum

E-visum : Resenärer som inte är berättigade att resa in i Mongoliet visumfritt kan ansöka om visum för kortare vistelser online för att resa in i landet i upp till 30 dagar. För information om ansökningsprocessen och nödvändiga dokument för varje visumtyp . De som inte kan ansöka om e-visum måste ansöka om ett inresevisum vid en mongolisk ambassad.

Lokala resor

Översikt

Vägtrafik i Mongoliet är farlig på grund av dålig körning och vägförhållanden samt förekomsten av rattfyllerister, särskilt under semesterperioder. Självkörning och vägtrafik efter mörkrets inbrott rekommenderas inte. Trafikstockningar är vanliga i Ulaanbaatar . Licensierade taxibilar är i allmänhet säkra och pålitliga, medan offentliga bussar tenderar att vara överfulla och ha dåliga arbetsförhållanden. Risken för ficktjuveri och sexuella övergrepp på offentliga bussar är också hög. Flyg kan störas på grund av väderförhållanden och underhållsproblem.

Resesäkerhet

Flygresor

Chinggis Khaan internationella flygplats (UBN/ZMCK) är den viktigaste inkörsporten genom vilken de flesta utländska medborgare kommer in i Mongoliet. Den ligger 49 km utanför Ulaanbaatar och är den största flygplatsen i landet, och den enda som erbjuder reguljära internationella flygningar. Den fungerar som nav för alla mongoliska flygbolag, inklusive MIAT Mongolian Airlines, och dess anläggningar är moderna och bekväma för det begränsade antalet flygningar som tas emot. Det kvarstår dock farhågor gällande efterlevnaden av internationella standarder och säkerhet.

Chinggis Khaan internationella flygplats är också den viktigaste knutpunkten för inrikesflyg till regionala flygplatser. Även om det finns ungefär två dussin andra flygplatser i Mongoliet, är de oftast endast anslutna via Chinggis Khan flygplats , snarare än direkt med varandra, via MIAT Mongolian Airlines, Aero Mongolia, Eznis Airways och Hunnu Air. MIAT har en historia av osäkra metoder men har förbättrat sina säkerhetsrutiner de senaste åren. Aero Mongolia anses allmänt hålla en högre standard än MIAT. Taxi- och bussförbindelser finns tillgängliga från Chinggis Khan internationella flygplats till centrala Ulaanbaatar och närliggande hotell.

Att resa till regionala destinationer med inrikesflyg är i allmänhet ett bekvämt och säkert sätt att nå mer avlägsna delar av landet som är svåra och tidskrävande att nå via landvägar. Även om få inrikesflygplatser har infrastruktur som uppfyller internationella standarder, har de i allmänhet tillräcklig infrastruktur för att tillhandahålla de få reguljära inrikesflyg som körs. Det är också möjligt att chartra inrikesflyg till regionala destinationer genom företag som opererar från Ulaanbaatar . Denna tjänst gör det möjligt för besökare att nå landsbygdsområden enligt sina tidtabeller. Dessa tjänster anses i allmänhet vara säkra.

Gränser och inträde

Gränsstängningar : Utländska medborgare får inte använda många gränsövergångar. Gränsövergångar mot Kina eller Ryssland är ofta stängda under helgdagar. Inresehamnen Eerentsav mot Ryssland och gränsövergången Bichight mot Kina är några av de mongoliska inresehamnarna där utländska medborgare får passera.

Vägresor

Trafiken rör sig på höger sida av vägen. Mongoliets vägsystem och förhållanden är, med några få undantag, otillräckliga. I Ulaanbaatar är vägförhållandena dåliga, med brist på trafikskyltar, gatubelysning och vägmarkeringar, men är generellt säkra för den långsamma trafiken som är vanligast i staden. Mongoliska förare följer inte säkra körrutiner, så fotgängare uppmanas att vara mycket försiktiga när de korsar vägar.

Förutom ett giltigt körkort måste resenärer också ha ett internationellt körkortstillstånd för att få köra. Hastighetsgränserna är Den lagliga gränsen för att köra under påverkan av alkohol är 0,02 procent eller 0,2 gram per liter blod.

Bortsett från cirka 2 200 km asfalterad väg som sträcker sig ut från huvudstaden, består resten av Mongoliets vidsträckta vägnät huvudsakligen av oasfalterade, guppiga stigar och stigar. Som ett resultat är det farligt, obekvämt och svårt att navigera i landsbygdsområden. Förare kan lätt tappa bort sig när de följer stigar som plötsligt förgrenar sig i flera olika riktningar. Resor på natten bör undvikas på grund av avsaknaden av vägbelysning och skyltning. De flesta landsbygdsvägar är inte tillgängliga under vintermånaderna, från november till april, och kan bli leriga och hala från juli till september. Damstormar i Gobiöknen kan också göra det mycket svårt att resa.

Det är lämpligt att alltid anlita en lokal chaufför via en stor researrangör. Merparten av befolkningen talar inga främmande språk och det kan vara mycket svårt att hitta sin plats eller kommunicera vid en olycka. Avancerad kommunikationsutrustning som GPS-satellittelefon rekommenderas för resenärer som ska till avlägsna områden där det inte finns någon mobiltelefontäckning. Ytterligare kartor, medicinska förnödenheter och varma kläder kan hjälpa resenärer i områden där medicinska anläggningar är extremt begränsade och temperaturerna är utsatta för extrema fluktuationer.

Tågresor

Det transmongoliska tåget som förbinder Kina och Ryssland stannar i Ulaanbaatar minst en gång i veckan. Transmongoliska tåg går i tid och anses vara ett säkert sätt att resa. Transmongoliska tåg har rum med två och fyra bäddar. Stölder inträffar ibland på tåget, så se till att låsa kupédörren på natten och lämna inte föremål utan uppsikt. Ta inte med extra varor åt andra personer eftersom det kan betraktas som varusmuggling av gränsvakter. Internationella tåg går också från Peking, Kina och Irkutsk, Ryssland, till Ulaanbaatar . Utländska medborgare bör iaktta försiktighet när de tar dessa tåg eftersom de är ökända för varusmuggling och våldsamma övergrepp.

Tågförbindelser till landsbygdsområden är extremt begränsade och osäkra. Det rekommenderas inte att använda inrikeståg för resor inom Mongoliet eftersom avsaknaden av ett omfattande nätverk innebär att besökare sannolikt inte når sin destination direkt. Dessutom kan besökare vara omöjliga att hitta sätt att resa vidare från en avlägsen destination.

Kollektivtrafik

Bussar: Offentliga bussar tenderar att vara överfulla och ha dåliga arbetsförhållanden. De flesta bussar kör med en konduktör som utfärdar biljetterna och tar emot biljetterna från passagerarna. Ibland orsakas förvirring av felaktigt uttalade ortsnamn; därför kan det vara nödvändigt att skriftligen visa vart man vill åka. Det kan vara svårt att använda bussar utan att kunna tala mongoliska språket eller det kyrilliska alfabetet. Trafiken går vanligtvis från 06:00 till 22:00 lokal tid varje dag. Dessutom kör privatägda bussar och flygbussar längs de flesta större rutter samt till efterfrågade destinationer; dessa turer går till cirka 23:00. Privata bussar är i allmänhet ett säkert transportmedel, även om dåliga vägar och låg körstandard innebär att olyckor kan inträffa. Besökare måste vara försiktiga med att skydda sina värdesaker eftersom utländska medborgare har blivit måltavlor för ficktjuvar.

Regionala bussresor rekommenderas inte eftersom fordonen som används är dåligt underhållna och olycksbenägna. Många privata bussbolag saknar ansvarsförsäkring eller kommunikationsmöjligheter. Bussarna är också sällsynta och går endast direkt till regionala platser. Vid allvarliga haverier på landsbygden kan det lätt ta en hel dag eller längre innan hjälpen anländer.

Taxibilar: Taxibilar är generellt säkra och allmänt tillgängliga i Ulaanbaatar . Taxibilar finns utanför alla större hotell, köpcentra och turistattraktioner. När du tar en taxi, se till att priset är överenskommet innan du åker, eller, om det är en taxi med mätare, att den är påslagen och fungerar korrekt. Det är mycket vanligt att utländska medborgare får överdebiteras. Det rekommenderas att besökare använder de gula stadstaxibilarna eftersom dessa är den bäst underhållna och säkraste servicen. Vissa mindre landsbygdsstäder, som Darkhan och Erdenet , har minibussar, men de flesta städer har inte det.

Online-apptjänster för samåkning, nämligen UBCab och ABA, rekommenderas när det är möjligt eftersom de har en fast biljettpris.

Biluthyrning: Det är möjligt att hyra ett fordon utan förare via en researrangör eller biluthyrningstjänst. Detta är dock inte ett alternativ för de flesta besökare på grund av farliga körförhållanden. Det finns också en risk att hyrbilen har varit dåligt underhållen och kan gå sönder. Om detta alternativ används, se till att ditt fordon säkerhetskontrolleras och att avancerad kommunikationsutrustning, navigationsutrustning, medicinsk utrustning och varma kläder tas med.

Ett säkrare alternativ för landtransport är att hyra en chaufför med en rysk jeep eller ett japanskt fyrhjulsdrivet fordon. Priserna förhandlas vanligtvis per kilometer. Detta är ett säkert sätt att besöka mer avlägsna platser. Utländska medborgare rekommenderas att organisera resor via en stor researrangör i Ulaanbaatar för att säkerställa att ett väl underhållet fordon och en erfaren chaufför som är bekant med de lokala vägarna och väderförhållandena används.

Rörelsekontrollorder

Utegångsförbud eller restriktioner för förflyttning finns ibland i vissa regionala distrikt för sjukdomar som fågelinfluensa, böldpest och mul- och klövsjuka.