En fantastisk vandring på världens tak
Det enda vi hör är ljudet av forsen som slingrar sig fram över stenarna nere i dalen, fåglarna som kvittrar i träden och våra egna steg på jordstigen. Ryggsäcken känns sådär lagom tung över axlarna och jag torkar bort ännu en svettdroppe i pannan med tröjärmen.
Bakom oss ligger de böljande och grönskande dalarna. Framför oss reser sig världens högsta bergskedja, Himalaya, som en vägg. En vägg med förväntningar och spänning. Bortom kröken sägs det att vi ska kunna se toppen av världen. Mount Everest. 8 848 meter över havet.
En farofylld promenad
Vandringen till Mount Everest Base Camp är en utmanande promenad inte helt utan faror. Vi har laddat upp med skavsårsplåster, rengöringstabletter för vatten och ett schema som ska låta våra kroppar vänja oss vid höjden. Höjdsjuka kan slå till när som helst mot vem som helst. En bra vandrare är en förberedd vandrare som inte pushar gränserna.
Extrem kyla och värme om vartannat
På dagarna är det så varmt att vi kan gå i shorts och t-shirt. På kvällarna är det så kallt att vi måste ha extra sockor och tre lager på överkroppen. Solen går ner tidigt bakom bergskammarna och även om det dröjer länge innan mörkret kommer så blir det snabbt kyligt. Den värmande vitlökssoppan, det tibetanska brödet eller de nepalesiska pirogerna ”Mo Mo” sitter perfekt framåt middagstid när vi checkat in på något av de mysiga vandrarhemmen längs leden.
Vandringen är som sagt inget för den otränade. Stundtals är det brant och jobbigt. Men stundtals är utsikten milsvid och vi kan se snöklädda magnifika bergstoppar som alla är närmare 7 000 meter över havet. Mäktigt och imponerande är ord som passar bra in även om det är svårt att beskriva känslorna över att vara nära så höga berg.
De känslorna ger oss energi att fortsätta när det är tungt.
Höjdsjukan slår till
Men en bra vandrare inser också sina begränsningar. Min flickvän och vandringskompanjon Leanne drabbas tredje dagen av en dålig mage och är extremt trött. Vi befinner oss i bergsbyn Namche Bazaar på 3 800 meters höjd. Är det höjdsjuka eller bara lurig mat som ställt till det? En natts sömn och mycket vatten hjälper inte och vi tvingas helt lägga om planen. Vi måste gå ner igen. Det är det enda som hjälper mot höjdsjuka.
Jag är dock bestämd. Jag måste få se Mount Everest med mina egna ögon innan jag lämnar det här bergsmassivet. Uppe på kammen ovanför Namche Bazaar kan en se Everest i klart väder sägs det. Jag sätter alarmet på 05.30 nästa morgon och knatar själv upp de 300 höjdmetrarna till utsiktspunkten.
Vädret är kristallklart. Inte ett moln så långt ögat kan nå som Ledin sjunger.
Världens högsta punkt
Och där har vi det. Mitt framför mig, långt borta i horisonten. Världens högsta punkt. Flera rysningar kryper ner längs ryggraden. Besvikelsen över att inte nå hela vägen fram till Base Camp är som bortblåst.
Det här är bara så sjukt häftigt. Även om jag inte ens är i närheten.
En sak är säker: Jag kommer tillbaka.
Följ Patriks alla äventyr i världen på:www.ettannatliv.se
Kanske vill du också läsa:
Du glömmer väl inte reseförsäkringen?
Sök pris och boka
